En lång resa fram till färdig väg
Sagavägens officiella födelsedag infaller den 18 juni 1967. I och med att riksdagsmannen och före detta kommunikationsministern Gösta Skoglund på gränsen mellan Sverige och Norge förrättar invigningen får Sverige en ny mellanriksväg och människorna i Vojmådalen en förbindelse till Norge. Därmed slipper de åka över Tärnaby för att komma till grannlandet.
Men arbetet för att få en väg började redan 30 år tidigare. Både i Sverige och i Norge började man då bygga vägar in mot gränsen.
I Norge blir vägen via Hattfjelldal till Susendal klar först. Sedan kommer också vägen till Skalmodal.
I Sverige blir vägen till Fättjaur klar på 1930-talet, men sedan är det länge stopp. Visserligen satsar Vilhelmina kommun pengar på vägbygget, framför allt tack vare den aktive ordföranden i vägnämnden K A Pettersson från Volgsele. Det sägs att han hade många stridbara möten med tärnaborna. Sagavägen går ju på slutet inne i före detta Tärna kommun. Efterhand blir det väg först till Gielas och sedan till Bojtiken. Dock inte en allmän väg. Många från den tiden minns antagligen skylten i Fättjaur ”Här slutar allmän väg”.
K A Pettersson får en efterträdare i vägfrågan, Alvin Forsén. Under flera år brottas han och kommunen med finansieringsfrågan innan den blir klar. Sedan sätts arbetet i gång under ledning av Alvar Almroth, Vilhelmina. Arbetet med att bygga den sista biten av vägen fram till Skalmodal och gränsen tar tre år och den 18 juni 1967 blir Sagavägen verklighet. Eftersom det under lång tid görs ganska lite för att förbättra den förhållandevis smala grusvägen blir den allt sämre. Inte minst vid snösmältningen på våren är den ibland närmast oframkomlig. Allt fler röster höjdes för att få ansvariga myndigheter att agera.
Så här står det bland annat i en skrivelse 1996 (en av undertecknarna är Yngve Lauritz, stark kommunalpolitiker i Vilhelmina i många år och 1996 ordförande i föreningen) från Sagavägenföreningen till Vägverket region norr:
”Vägen har stor betydelse för turismens utveckling i regionen såväl sommartid som vintertid. De problem som finns i dag är vägens dåliga standard på vägsträckan Kittelfjäll-Norska gränsen, cirka 6 mil. Sagavägenföreningen och dess 15 medlemskommuner på norsk och svensk sida har under åren arbetat för en förbättring av hela vägsträckningen. På norska sidan har stora insatser gjorts. Vägen är asfalterad och klar fram till den svenska gränsen”.
”Sagavägenföreningen hemställer därför hos vägmyndigheten att en plan upprättas för insatser på vägdelen Kittelfjäll-Norska gränsen, så att en belagd väg med acceptabel bredd och standard erhålles.”
Ungefär samtidigt skickar bygdeföreningen ett liknande brev till vägdirektören Dick Jonsson i Luleå, landshövdingen Georg Andersson och dåvarande kommunikationsministern Inez Uusmann.
Uppenbarligen tar det till sist skruv och 2007 invigs ”nya” Sagavägen, bredare, belagd och med nya broar/trummor över bäckar och åar. Så som den ser ut i dag.